Dysartri hos barn och ungdomar med CP

Gå direkt till: Aktuella rekommendationer - Hela rapporten

FÖrord

Föreningen Sveriges Habiliteringschefer har som uppgift att verka för en utveckling av habiliteringsverksamheten för barn och ungdomar utifrån de övergripande mål som beskrivs i hälso- och sjukvårdslagen samt lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade. Föreningen ska på olika sätt stimulera forsknings- och utvecklingsarbete. Våra verksamheter riktar sig till en grupp barn och ungdomar i samhället med stora och komplicerade behov.

Föreningen har en ambition att gemensamt utveckla en kvalitetssäker och effektiv verksamhet. Effektivitet kan ses ur en traditionell kostnadsaspekt men också ur barnets/ den unges/ familjens levnadsaspekt.

Det finns en flora av interventioner. Inom ett flertal områden behöver metoder, arbetssätt och behandlingsresultat för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar beskrivas och dokumenteras. För att med största möjliga säkerhet veta vilka som ska utvecklas och vilka som ska avvecklas krävs ett nationellt samarbete. Därför initierades 2001 ett projekt som fick namnet Evidens Baserad Habilitering (EBH). Syftet var att pröva en nationell arbetsmodell bestående av övergripande arbetsgrupper med uppgift att granska olika interventioners evidens. Detta är den tredje arbetsgruppen där arbetsmodellen har använts.

Arbetsgruppens uppgift har varit att:
• göra en litteraturöversikt över aktuell forskning och erfarenhetsbaserade resultat avseende effekter av behandlingsmetoder för dysartri hos barn och ungdomar med cerebral pares (CP).

• utifrån överenskomna kriterier kritiskt granska de utvärderingar och studier som publicerats.

• på ett lättfattligt sätt göra erhållna resultat tillgängliga i en rapport.

I oktober 2007 var rapporten färdig och från maj 2008 finns den presenterad via den databas som föreningens medlemmar abonnerar. Resultatet av arbetsgruppens arbete är mycket professionellt och arbetsformen har varit framgångsrik och stimulerande.

Föreningen Sveriges Habiliteringschefer ställer sig bakom de rekommendationer som arbetsgruppen lagt fram. Rapporten bidrar till en fördjupad kunskap. Evidensgrunden för de olika interventionerna är dock måttlig - låg och behovet av forskning är mycket stort.

Ett stort tack till Annika Eng-Olofsson, Ulrika Ferm, Ann Nordberg, Alli-Marie Tuominen-Eriksson, Anneli Åkerberg och Lena Hartelius för att ni med lust och energi har gripit er ann uppgiften. Genom er granskning tydliggörs också behovet av fortsatta studier för att säkra en habilitering på säker grund.

Göteborg 2008-05-09

Anna Kågeson
Styrgruppen Evidensbaserad Habilitering

Föreningen Sveriges Habiliteringschefer

Aktuella Rekommendationer

Uppdaterat 29 augusti 2009

Rekommendationerna baseras pÅ granskningar gjorda 2007 och 2009 (se rapporter)

Totalt 14 studier som beskriver behandling av dysartri hos barn och ungdomar med cerebral pares har evidensgraderats. Studierna representerar flera olika typer av behandlingsmetoder, allmänna metoder med syfte att minska spasticitet liksom mer specifika metoder inriktade på oral stimulering och artikulatorisk träning, men även andnings- och röstträning. Granskningarna inkluderar inga randomiserade gruppstudier och bevisstyrkan kan sammanfattas som måttlig.

De rekommendationer som kan ges (utifrån genomförda granskningar och annan litteratur) är att logopedisk intervention med syfte att påverka talfunktion hos barn och ungdomar med cerebral pares bör vara individuellt utformad, genomföras intensivt och fokusera på talrelaterade, ej rent oralmotoriska, övningar. Metoder som till exempel biofeedback med sEMG och alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) bör också prövas.

Det finns ett flertal logopediska behandlingsmetoder vars effekt inte är fastställd. Det faktum att endast 14 relevanta studier hittats visar att behandling av tal hos barn och ungdomar med cerebral pares fortfarande är ett tämligen outforskat område. Det är mycket viktigt att slå fast att logopedisk intervention inom detta område befinner sig i ett läge där man bör skilja på ”no evidence of effect” respektive ”evidence of (no) effect”. Forskningsaktiviteten har hittills varit så begränsad att vi inte tveklöst kan slå fast att behandling vare sig har effekt eller inte har effekt.

Logopedisk intervention som avser att påverka tal - och även kommunikation - hos barn och ungdomar med cerebral pares måste på ett mer systematiskt sätt än hittills utvärderas och dokumenteras. Först när så sker kan vi fastställa effekterna och evidensen av det vi gör.

Hela rapporten med bilagor

Uppdaterat 4 juni 2009

Hela rapporten 2006-2007

Uppdateringsrapport 2009